Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.» Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.» (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.) Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös. Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!» Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.» Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga. Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde. Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja. När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom. Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn. Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.' Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.' Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!» Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom. Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -- Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.» Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.» Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.» Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.» Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!» Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. 56 Then they went back and made ready spices and ointments (perfumes). On the Sabbath day they rested in accordance with the commandment. Exod. 12:16;
20:10.">[fn]
Bible Verse Review
from Treasury of Scripure Knowledge
Isaiah 53:5, Matthew 27:26, Mark 15:15, John 19:1-4, Acts 5:40, Acts 5:41
Reciprocal: Matthew 27:15 - General Mark 15:6 - General Luke 23:22 - I will Acts 3:13 - whom
Gill's Notes on the Bible
I will therefore chastise him,.... Give him some correction, as by scourging, or beating with rods: this he proposed, not because he thought him deserving of it, but in complaisance to the Jews; since it would look as if their charges were not altogether weak and groundless; and that Jesus was not entirely innocent: this would carry a show of guilt and punishment, and he hoped this might be thought sufficient, and so he should please them, and save Jesus from dying, which he much desired: and release him; from his bonds, and let him go.
Barnes' Notes on the Bible
I will therefore chastise him - The word “chastise” here means to “scourge or to whip.” This was usually done before capital punishment, to increase the sufferings of the man condemned. It is not easy to see the reason why, if Pilate supposed Jesus to be “innocent,” he should propose publicly to scourge him. It was as “really” unjust to do that as it was to crucify him. But probably he expected by this to conciliate the minds of his accusers; to show them that he was willing to gratify them if it “could” be done with propriety; and perhaps he expected that by seeing him whipped and disgraced, and condemned to ridicule, to contempt, and to suffering, they would be satisfied. It is farther remarked that among the Romans it was competent for a magistrate to inflict a “slight” punishment on a man when a charge of gross offence was not fully made out, or where there was not sufficient testimony to substantiate the precise charge alleged. All this shows,
- The palpable “injustice” of our Lord’s condemnation;
- The persevering malice and obstinacy of the Jews; and,
- The want of firmness in Pilate.
He should have released him at once; but the love of “popularity” led him to the murder of the Son of God. Man should do his duty in all situations; and he that, like Pilate, seeks only for public favor and popularity, will assuredly be led into crime.
